Sen jag hjälpte min mamma att fixa till sin blogg för ett tag sedan har jag funderat på den här gamla trasan, om det var värt att väcka liv i den igen. Och ja, tydligen! Jag har från början använt den här platsen för att skriva av mig lite, som en ursäkt att shoppa och för att öva på att ta bilder på olika produkter. Och jag tycker det är kul trots (eller tack vare kanske) att ingen läser.

 

Så lite sporadiskt kommer jag nog skriva här framöver. Men eftersom jag har köpstopp sedan någon månad tillbaka, och ganska många framåt, lär det bli väldigt lite skönhet och väldigt mycket gnäll. Det senare pga november. Skitmånad. Dessutom kollade jag igenom mina gamla inlägg, och hittade detta. "Jag älskar mitt jobb" skrev jag, och grejen är att det gör jag inte längre. Det gör mig så himla ledsen! Men det kanske är en svacka det också, dessutom har vi precis haft en omorganisation och alla är ungefär lika omotiverade och gnälliga. Jag hoppas att det går över! Eller så får jag hitta något annat att tjäna sminkpengar på. Tips?

 

Okej, onsdag idag och jag har mått dåligt i en vecka nu! Men, för första gången sen i fredags har jag inte längre feber och ser faktiskt fram emot att duscha och kanske till och med sätta på mig lite smink. (Ja, inte för att jag inte har duschat på en vecka, det vore ju riktigt räligt, men det har varit en kamp att orka med ens en sån liten sak.) Nu ska jag bara vinna över slemmet och snoret, men det lär väl ta ett tag till.

 

I alla fall, när jag mådde som sämst kollade jag en hel massa youtubevideos (är som sagt lite beroende) och en av de som gladde mig mest var Melissa Raymonds (Melmphs) How to NOT Look Sick When You're Sick! Tutorial, Tips & Tricks!

Okej, så det har varit tyst här ett tag. Efter massor av jobb och sen oro över avsaknad av jobb har jag nu heltid fram till trettonhelgen. Så skönt! Och sen får vi se igen...

 

Sen sist har hushållet dessutom utökats med en jourkatt! Hon och Mao kommer bra överens, men hon är fortfarande väldigt reserverad när det kommer till mig. Men vi jobbar på det!

 

Ja, det har ju inte blivit så mycket bloggat på senaste tiden. Främst för att jag inte har nån tid eller ork.Grejen med att vara vikarie är ju att en måste tacka ja till alla pass, för en vet aldrig hur det ser ut nästa dag/vecka/månad/år. Och jag har tagit en jävla massa pass.

 

Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb! När jag vet vad som förväntas av mig och kommit in i rutiner och hierarkier på arbetsplatsen. Pendlingen på 3 timmar om dagen till redaktionen där jag varit mest senaste året är tuff, men det härliga arbetsklimatet väger upp allt det. I dag jobbar jag 10 min med cykel hemifrån. Och jag hatar att inte veta vad som gäller, vem som bestämmer osv. Detta att jag som vikarie förväntas läsa chefens tankar tyckte jag var väldigt skumt. Tills en smart twittrare (@wistikent) sa att de som tror att andra är tankeläsare är narcissister. Eureka!

 

Jag fattar också att det är svårt om man själv suttit på samma ställe år efter år att sätta sig in i vikariernas situation. Men come on, försök i alla fall!

 

Så, slut på gnäll. För den här gången.

Jag är ju en riktig foto-noob, men vilken skillnad det blir på bilderna med en riktig kamera även fast man bara kör på auto! Mao var också mycket intresserad av den nya prylen.

Efter veckor av väntan på UPS är den äntligen här! Dock var paketet helt mosat, så jag får väl öppna och se om den är hel...

Är du frilansjournalist/spaälskare deluxe med stilsäker penna? Här är drömjobbet!

Jahaja, fortfarande inget paket från Pixmania/UPS, trots två samtal till Pixmanias kundtjänst och två löften om att skicka paketet på nytt. Kan ju sluta mig till att jag aldrig kommer handla av Pixmania igen.
Såg dock en UPS-bil köra förbi på min gata på väg till jobbet, funderade på att flagga ner den och ordna nån sorts under bordet-leverans eftersom paketet nu befinner sig på Sturup. Som alltså ligger på landet utanför Svedala, 3 mil från Malmö utan kollektivtrafik. Såatteh.

Den här veckan och förra har jag jobbat mer än någonsin. Jag avslutade ju mitt tio veckors sommarvikariat med att jobba sju dagar i rad. Sen trodde jag att jag skulle gå direkt tillbaka till min timvikarietillvaro (läs: få sova ut) men då fick jag tre veckor till. Och jag är såklart jätteglad för det! Jag älskar verkligen mitt jobb, och en inkomst är ju aldrig fel. Men förra veckan hoppade jag in och jobbade extra en dag och det här är vansinnesveckan (jobb fredag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag) plus att jag ska jobba extra på söndag igen. Och jag är trött! Så trött att när jag var på konsert med min farmor i lördags så kunde jag inte sluta gäspa. Min farmors kommentar? "Du är ju helt vit i ansiktet av trötthet!"

 

Slutsats: Jag behöver sovmorgon! Har planerat in det tisdagen den 17 september.

Jaha, såklart gick det åt helvete med min kameraleverans. Jag borde veta bättre än att använda mig av UPS, sen när har något någonsin fungerat smärtfritt med dem?

 

Jag timade ju leveransen till mina två enda lediga dagar de här två veckorna, men sen var jag tvungen att åka till min nyopererade pappa igår och hjälpa till och idag blev jag inringd för jobb. Okej, då byter jag leveransadress då tänkte jag. Det tänkte inte UPS. Tydligen hade Pixmania satt nåt stopp för det, så enligt UPS skulle jag ringa dem och byta adress. Men nej, det gick inte eftersom UPS redan försökt nå mig en gång. Så nu drar de tillbaka det paketet och skickar ett nytt från typ Frankrike till den nya adressen.

 

Yay, ännu mer väntan. Dessutom har jag inte fått nån bekräftelse what so ever på att den norske kundtjänstkillen verkligen beställt den nya leveransen. UPS kan ju fortsätta ringa på min dörr "end of day" dag ut och dag in, jag kommer inte vara hemma.

Ja, jag försökte stå emot (eftersom jag ju är tillbaka som timvikarie och än så länge inte har speciellt många pass bokade efter september) men jag är ju tyvärr helt hopplös. Vill jag ha nåt vill jag ha det NU, helst igår. Och nu har jag insett att jag saknar en kamera.

 

Att jag är en så hopplös nostalgiker är egentligen lite konstigt, med tanke på att jag har världens sämsta minne. Fast det är å andra sidan kanske en del av förklaringen, jag minns det jag vill minnas, haha.

 

I veckan träffade jag i alla fall Sanna, min bästa vän från Brösarp. Vi ses inte så ofta, men hon är en så härlig människa att det inte känns som om någon tid alls passerat när man väl ses. Men det har det ju. Herregud, hennes lillebror som jag minns som bebis har ju tagit studenten!

 

Hon berättade att hennes barndomshem ligger ute till försäljning och det gjorde mig lite ledsen. Detta hus (se mer här) är på riktigt, och har alltid varit, mitt drömhus. Säkert mycket för att hela hennes familj är så härlig och jag upplevt mycket kul där under barndomen, men också för att det rent objektivt är ett så jäkla häftigt hus! Sannas föräldrar är sjukt begåvade på byggnadsvård och vad jag minns har de alltid varit runt på olika loppisar och gjort fynd.

 

 

Mitt eget barndomshem ligger 100 meter bort och trots att det gått snart 14 år sedan vi flyttade därifrån saknas det mig ofta. Det var ju inte på långa vägar så snyggt som Sannas hus förstås (sorry föräldrarna, ni är bra på mycket annat) men ändå. Brösarp i mitt hjärta.

Nu är det bara 1,5 timme kvar av min helvetesvecka! Sju kvällars jobb i rad alltså, det pallade inte ens gud med. Hur jag ska orka den sista 1,5 timmen är dock ännu höljt i dunkel...

Efter att en gravid kvinna i slöja misshandlats startade hijabupproret/uppropet i sociala medier och jag älskar initiativet. (Läs mer här)

 

Jag hade gärna gått i slöja idag. Men i morse kom jag på att jag inte har någon sjal och framför allt, att jag inte har en aning om hur man knyter en! Så det var mitt mission idag, att ta reda på det.

 

 

Screenshot från hijab-tutorial på begåvade Zukretas Youtubekanal, klicka på bilden för att komma till videon.

 

All respekt till alla kvinnor som väljer att bära slöja och behöva stå ut med alla hatiska kommentarer eller, ännu värre, handgripliga försök att avlägsna den. Det finns ju tyvärr ett läskigt stort antal inskränkta idioter.

 

(Oavsett allt annat, hur snyggt är det inte med slöja och riktigt sminkade ögon!?)