Sen en tid tillbaka har mina naglar börjat bete sig som små as, rent ut sagt. De skivar sig, går av, är missfärgade och räffliga. Det är möjligt att det har nåt att göra med att jag inte hunnit laga mat eller träna på hela sommaren... Men det hinner jag ju inte nu heller, så då återstår utvärtes behandlingar. I månadens Glossybox fick jag ju Trind nail balsam, så det ska jag givetvis testa hårt nu. Och så var jag på Åhléns och köpte två av Essies nya lack, Millionails och Grow stronger base coat. Hoppas att de funkar, är inte så sugen på Trind nail repair pga formaldehyden...

 

Jag är ett stort fan av Wet n wilds ögonskuggspaletter eftersom de är tillräckligt billiga för att man ska våga köpa lite udda färger, men samtidigt pigmenterade nog (i de flesta fall iaf) för att inte göra en besviken eller frustrerad. Tvärtom, kvaliteten är förvånansvärt bra! Så när Bangerhead hade 20% på Wet n wild slog jag till på två paletter som egentligen är lite för udda för nybörjar-jag.

 

Jag är ju en riktig foto-noob, men vilken skillnad det blir på bilderna med en riktig kamera även fast man bara kör på auto! Mao var också mycket intresserad av den nya prylen.

Efter veckor av väntan på UPS är den äntligen här! Dock var paketet helt mosat, så jag får väl öppna och se om den är hel...

Är du frilansjournalist/spaälskare deluxe med stilsäker penna? Här är drömjobbet!

Jahaja, fortfarande inget paket från Pixmania/UPS, trots två samtal till Pixmanias kundtjänst och två löften om att skicka paketet på nytt. Kan ju sluta mig till att jag aldrig kommer handla av Pixmania igen.
Såg dock en UPS-bil köra förbi på min gata på väg till jobbet, funderade på att flagga ner den och ordna nån sorts under bordet-leverans eftersom paketet nu befinner sig på Sturup. Som alltså ligger på landet utanför Svedala, 3 mil från Malmö utan kollektivtrafik. Såatteh.

Den här veckan och förra har jag jobbat mer än någonsin. Jag avslutade ju mitt tio veckors sommarvikariat med att jobba sju dagar i rad. Sen trodde jag att jag skulle gå direkt tillbaka till min timvikarietillvaro (läs: få sova ut) men då fick jag tre veckor till. Och jag är såklart jätteglad för det! Jag älskar verkligen mitt jobb, och en inkomst är ju aldrig fel. Men förra veckan hoppade jag in och jobbade extra en dag och det här är vansinnesveckan (jobb fredag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag) plus att jag ska jobba extra på söndag igen. Och jag är trött! Så trött att när jag var på konsert med min farmor i lördags så kunde jag inte sluta gäspa. Min farmors kommentar? "Du är ju helt vit i ansiktet av trötthet!"

 

Slutsats: Jag behöver sovmorgon! Har planerat in det tisdagen den 17 september.

Jaha, såklart gick det åt helvete med min kameraleverans. Jag borde veta bättre än att använda mig av UPS, sen när har något någonsin fungerat smärtfritt med dem?

 

Jag timade ju leveransen till mina två enda lediga dagar de här två veckorna, men sen var jag tvungen att åka till min nyopererade pappa igår och hjälpa till och idag blev jag inringd för jobb. Okej, då byter jag leveransadress då tänkte jag. Det tänkte inte UPS. Tydligen hade Pixmania satt nåt stopp för det, så enligt UPS skulle jag ringa dem och byta adress. Men nej, det gick inte eftersom UPS redan försökt nå mig en gång. Så nu drar de tillbaka det paketet och skickar ett nytt från typ Frankrike till den nya adressen.

 

Yay, ännu mer väntan. Dessutom har jag inte fått nån bekräftelse what so ever på att den norske kundtjänstkillen verkligen beställt den nya leveransen. UPS kan ju fortsätta ringa på min dörr "end of day" dag ut och dag in, jag kommer inte vara hemma.

Ja, jag försökte stå emot (eftersom jag ju är tillbaka som timvikarie och än så länge inte har speciellt många pass bokade efter september) men jag är ju tyvärr helt hopplös. Vill jag ha nåt vill jag ha det NU, helst igår. Och nu har jag insett att jag saknar en kamera.

 

Att jag är en så hopplös nostalgiker är egentligen lite konstigt, med tanke på att jag har världens sämsta minne. Fast det är å andra sidan kanske en del av förklaringen, jag minns det jag vill minnas, haha.

 

I veckan träffade jag i alla fall Sanna, min bästa vän från Brösarp. Vi ses inte så ofta, men hon är en så härlig människa att det inte känns som om någon tid alls passerat när man väl ses. Men det har det ju. Herregud, hennes lillebror som jag minns som bebis har ju tagit studenten!

 

Hon berättade att hennes barndomshem ligger ute till försäljning och det gjorde mig lite ledsen. Detta hus (se mer här) är på riktigt, och har alltid varit, mitt drömhus. Säkert mycket för att hela hennes familj är så härlig och jag upplevt mycket kul där under barndomen, men också för att det rent objektivt är ett så jäkla häftigt hus! Sannas föräldrar är sjukt begåvade på byggnadsvård och vad jag minns har de alltid varit runt på olika loppisar och gjort fynd.

 

 

Mitt eget barndomshem ligger 100 meter bort och trots att det gått snart 14 år sedan vi flyttade därifrån saknas det mig ofta. Det var ju inte på långa vägar så snyggt som Sannas hus förstås (sorry föräldrarna, ni är bra på mycket annat) men ändå. Brösarp i mitt hjärta.

Mao gillar INTE att jag sitter/ligger vid datorn. Men när han väl sett till att locket stängs gillar han att sitta kvar och värma rumpan lite. Som sagt, alltid med där det händer!